Ljuvlig plommonpaj

Jag har lyckan att ha ett plommonträd med ljuvliga Victoriaplommon i trädgården. De är egentligen godast att äta precis som de är, solvarma och plockade direkt från trädet. Men som oftast när det gäller egna fruktträd är säsongen alldeles för kort för att man ska lyckas sätta i sig hela skörden. Vi är definitivt inga storkonsumenter av vare sig plommonmarmelad, plommonchutney eller plommonsaft i familjen. Så vad gör man istället? Turligt nog går plommon utmärkt att använda till bakverk av olika slag.

En ordentlig nypa socker krävs för att locka fram smaken och gillar man inte den lätta beskan i skalen är det lätt gjort att skala dem. Styckfrysta på plåtar och packade i påsar är de sedan redo att förgylla vinterns pajer och kakor. Stenfrukter överhuvudtaget passar mycket bra ihop med mandel och så även plommon. Med en mandelfragipane, en lätt sötad pajdeg och ackompagnerad av en fluffig hemlagad vaniljsås, blev plommonpajen mer än lyckad.

Plommonpaj med mandelfragipane

Det går alldeles utmärkt att byta ut plommonen i det här här receptet mot till exempel päron som kokts mjuka i lite sockerlag, skalade och urkärnade persikor eller krusbär.

Pâte sucrée

150 g rumstempererat osaltat smör
100 g florsocker
30 g mald mandel
1 tsk vanilj (eller frön från 1/2 vaniljstång)
1 ägg
250 g vetemjöl
2 krm salt

Mandelfrangipane

120 g socker
120 g mandel
120 g rumstempererat smör
20 g vetemjöl
2 rumstempererade ägg
40 g mörk rom eller frangelico

8-10 plommon

Börja med mördegen. Skålla och skala mandeln till både mördegen och frangipanen. Rosta mandeln mycket lätt i ugnen i 200 grader ca 5 minuter. Väg upp 30 g av mandeln och mal i mandelkvarn.

Vispa det rumstempererade smöret tillsammans med sockret för hand eller i hushållsassistent tills det är fluffigt. Vispa ner ägget i smörblandningen. Tillsätt mjöl, mald mandel, vanilj och salt och blanda så degen precis går ihop. Överarbeta den inte. Låt degen vila i kyl minst en timma.

Kavla ut degen 2-3 mm tjockt och klä en 26-28 cm pajform. Ställ in formen i kylen medan du gör fyllningen.

Häll mandel och socker i en matberedare och mixa till ett fint mjöl. Tillsätt smöret och mixa tills det är väl blandat. Tillsätt äggen ett i taget och därefter mjöl och sprit eller likör.

Halvera och kärna ur plommonen och dra eventuellt av skalet. Skär plommonen i klyftor om de är stora.



Häll frangipanesmeten i pajskalet och fördela plommonen över smeten. Grädda i 200 grader ca 35-40 minuter. Servera avsvalnad med vaniljglass eller vaniljsås.

Lammsadel med rotfruktsgratäng

Leta fram en riktigt bra kryddig Syrah från Rhônedalen. Temperera det väl och servera till smältande mört lamm och gräddig gratäng. Bättre söndagsmiddag får man leta efter.

Lammsadel med rotfruktsgratäng och rödvinssås

4 portioner

Rotfruktsgratäng

2 sötpotatisar
2 palsternackor
5 mjöliga potatisar
2 dl grädde
2 dl mjölk
salt och peppar

Skala och skiva potatis, sötpotatis och palsternacka och lägg i en kastrull. Slå på mjölk och grädde och krydda rikligt med salt och peppar. Låt rotfrukterna sjuda försiktigt under lock tills de är halvmjuka ca 5-10 minuter. Häll rotfrukterna i en gratängform och sätt in i ugnen i 225 grader tills gratängen är gyllenbrun och bubblande, ca 20 minuter.



Lammsadel

800 g lammsadel
olivolja
salt och peppar

Gnid in lammsadeln med olivolja salt och peppar och bryn den snabbt på ovansidan i en het panna. Lägg över lammsadeln i en ugnssäker form och stek i 125 grader till 63 graders innertemperatur. Har du bråttom går det att öka ugnstemperaturen till 175 grader, men bäst blir det på lägre temperatur.



Rödvinssås

Till den här såsen använde jag en hemkokt kalvfond med smak av örter lök och rotfrukter. Använder du en buljongtärning kan det vara bra att låta en hackad charlottenlök och en kvist timjan koka med.

2 msk socker
3 dl rödvin
2 dl kalvbuljong
50 g smör
salt och peppar

Smält sockret i en liten kastrull och karamellisera tills det blivit gyllenbrunt. Slå på vin och kalvbuljong och låt reducera ner tills hälften återstår. Vispa ned smöret och smaka av med salt och peppar.

Skär ut lammfiléerna från sadeln och skär upp dem lite på snedden. Lägg upp på varma tallrikar och servera med rotfruktsgratängen, rödvinssåsen och en stor sallad. Njut.

Trendigt brödbak

Bröd har blivit trendigt står det i tidningarna. Nu duger verkligen inte vilken baguette som helst längre, nej innehållande surdeg, ekologiskt, stenugnsbakat eller åtminstone närproducerat ska det vara. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att det smittar av sig på utbudet i affärerna. Tills dess kan man baka det här brödet. Stort och härligt är det som gjort för att trona mitt på köksbordet till en soppmiddag med goda ostar.

Var beredd på att det fyller en hel plåt och hela ugnen under gräddningen. Brödet får härligt mustig smak av lite kross men det är fortfarande ganska ljust och luftigt. Jag har experimenterat mycket med hur man kan rationalisera det något tidskrävande surdegsbaket. Även om resultaten har blivit fullt acceptabla blir det trots allt bäst när brödet får ta den tid det behöver. Vikningen av degen i halvtid garanterar att det färdiga brödet får fin höjd och luftighet. Känn dig dock inte pressad av tidsangivelserna för jäsningen. Fastnar du på en solig klippa gör en timma hit eller dit knappast någon skillnad.

Surdegsbröd med fullkornskross

Här används som vanligt en fast surdeg. Skala upp din surdegsstart med 1/3 vatten och 2/3 mjöl.

75 g fullkornskross (jag använde fyrkornskross)
100 g vatten

500 g vetemjöl special
100 g fint rågmjöl
450 g vatten
400 g fast surdeg (133 g vatten, 267 g vetemjöl)
18 g salt

Mät upp fullkornskross i en liten skål. Koka upp den första mängden vatten och häll över krossen. Täck med plastfolie och ställ åt sidan så länge. Blanda vetemjöl, rågmjöl och vatten i en degblandare eller i en bunke med elvispens degkrokar. Täck över med plastfolie och låt stå 20 minuter.

Blanda ner surdegen och därefter salt och den blötlagda krossen. Bearbeta degen tills den släpper från bunkens kanter. Titta på degens konsistens och justera om den känns för torr eller om den inte vill släppa bunkens kanter genom att tillsätta lite extra mjöl eller vatten.



Ta en paus och låt degen jäsa ca 3 timmar...



När du kommer tillbaka bör degen ha jäst upp ordentligt. Häll ut degen på mjölat bakbord och vik den försiktigt med ett treslag. Lägg tillbaka den i en ren bunke som oljats lätt. Häll dessutom ett par droppar olja på toppen av degen och täck med plastfolie. Efter ytterligare 2-3 timmar bör den se ut såhär:



Degen behöver lite stöd efter den bakats ut för att brödet ska få fin form. Om du inte har en jättestor jäskorg fungerar det bra göra två rullar av tidningar och använda dem som stöd. Placera rullarna på en bakplåt och täck med bakplåtspapper, eller silikonduk. Försök ignorera den nydiskade men fläckiga silikonduken. Jag brukar ta ett djupt andetag och försöka acceptera den som ytterligare en av livets ofullkomligheter.



Häll ut degen på mjölat bakbord och nyp försiktigt ihop degen så att det blir ett avlångt bröd med en skarv på mitten. Försök att behålla så mycket luft som möjligt i degen. Lägg brödet på bakplåten med skarven nedåt. Täck med en bakduk och låt jäsa 1-2 timmar.

Värm under tiden ugnen till 250 grader. Ta försiktigt bort tidningsrullarna när brödet jäst klart och grädda brödet ca 15 minuter. Sänk värmen till 200 grader och fortsätt grädda ytterligare 35-40 minuter. Låt svalna på ett galler.

Till alla chokladälskare

Det finns många anledningar till varför jag borde blogga mer. Att man får så fantastiskt bra ordning på sina recept är bara en bra anledning.

Mina recept före bloggen (f. B.) brukade vara nedklottrade på vadhelst för liten lapp som råkade finnas till hands just då: baksidan av ett kuvert, ett hörn rivet ur dagstidningen eller en post-it-lapp. Inte orkar man skriva en lång receptbeskrivning där och då, nej absolut inte. Dessutom har jag ett fantastiskt minne och kommer givetvis ihåg om man skulle vispa äggen eller röra smör och socker. En ugnstemperatur kanske man kan skriva dit och… klart!

Tidigare nämnda lappar brukar samlas i en låda och när något av dem ska användas igen börjar den mödosamma sökningen. Oftast kommer jag ihåg om receptet var skrivet på en bit av en almanacka eller om det var den gången jag bara hade en guldpenna till hands, sådana saker hjälper helt klart. Därefter kommer nästa problem. Mitt fantastiska minne har visat sig vara allt annat än osvikligt.

Kära T brukar kalla det för Mat-Jeopardy. Från en given ingredienslista ska man lista ut vad det är och hur man gör. Ibland går detta bra och ibland hrm inte. Min lilla hög med matreceptslappar har återigen börjat växa och det är härmed dags att skriva ner dem innan lättjan och latheten gör att de går för evigt förlorade.

Här kommer till att börja med ett recept som jag för allt i världen inte vill tappa bort. Det är en till synes enkel chokladkaka som är lätt att röra ihop, lätt att baka ut och ännu lättare att äta, men den har en fantastisk chokladsmak som intensifieras av en aning flingsalt. Använd din favoritchoklad, det är kakorna verkligen värda.

Sablés Korova

Receptet av Pierre Hermé finns publicerat i Dorie Greenspans Paris Sweets

175 g vetemjöl
30 g kakao
1/2 tsk bikarbonat
165 g rumstempererat osaltat smör
120 g farinsocker eller ljust muskovadosocker
50 g strösocker
1/2 tsk flingsalt
1 tsk vanilj (innehållande äkta vanilj)
140 g hackad mörk choklad

Blanda vetemjöl, kakao, bikarbonat och vanilj i en skål. Lägg det rumstempererade smöret i en annan skål och rör det mjukt för hand, med elvispens degkrokar eller med "paddeln" till din hushållsassistent. Rör i sockret och saltet i smöret.

Sikta ner mjölblandningen och rör tills ingredienserna är nätt och jämt blandade. Tillsätt den hackade chokladen och rör så att den precis blandas ner. Degen kommer att se mycket smulig ut, men det är precis som det ska vara. Försök motstå frestelsen att bearbeta degen för mycket, det kommer bara att försämra konsistensen på den färdiga kakan.

Häll ut degen på ett bakbord och pressa samman degen så den börjar hänga ihop. Dela den i två delar och forma två rullar ca 4 cm i diameter. Det kommer inte att gå att rulla rullarna på sedvanligt vis. Enklast tycker jag är att lägga degen på en bit plastfolie och använda den som hjälp för att forma en rulle. Lägg rullarna i kylen minst en timma, men det går alldeles utmärkt att paketera dem väl och låta dem ligga upp till ett par dagar.

Värm ugnen till 165 grader när du är redo att baka ut kakorna. Skär rullarna med en tunn vass kniv i 1 - 1 1/2 cm tjocka skivor och lägg på en plåt klädd med bakplåtspapper. Oroa dig inte om skivorna går sönder, pressa bara samman dem på plåten igen. Grädda kakorna i ca 12 minuter. De kommer fortfarande att vara mjuka, men övergrädda dem inte. Låt kakorna svalna ett ögonblick på plåten och lyft därefter över till ett galler för att svalna.



Jag, som aldrig kan låta ett recept bara vara som det är har naturligtvis testat att blanda i en ljusare choklad. Även om kakorna såg trevliga ut var originalet definitivt bättre. Den fylliga chokladsmaken med ett uns salt i eftersmaken är perfekt precis som den är.

Ostkaketillverkning

Att hålla koll på vilka dagar som är vigda åt kanelbullar, semlor och surströmming är inte min starka sida, men efter att tvingats kryssa fram mellan ostkakediskarna i affären insåg jag att det måste vara något speciellt på gång. Den 14:e november är uppenbarligen utsedd till ostkakans dag vilket var en given ursäkt för mig att dra igång helgens ostkakebak.

För er som läst några tidigare inlägg på denna blogg har det kanske framgått att recept som involverar tillagning från grunden utgör en oemotståndlig lockelse för mig. Ostkaka har jag aldrig tidigare gjort, men det faktum att man börjar med att tillverka egen ostmassa gjorde mig omedelbart intresserad. Dessutom väckte det tankar om helt nya outforskade områden i ostystningens värld. Kan man tillverka hemmagjord Gruyère?

Ostlöpe inhandlades på närmsta apotek och tillräckligt med mjölk för att föda upp en mindre kalv fyllde kylen. Såhär i efterhand var ostkaketillverkningen inte alls så överväldigande jobbig och projektet hade lätt varit avslutat på tre timmar om inte den där hårdosttillverkningen och mesmörskokningen smugit sig in längs vägen…

Småländsk ostkaka

10 portioner

Det finns två huvudtyper av ostkaka: Hälsingeostkaka och Småländsk ostkaka. Det här receptet är av typen småländsk ostkaka. Serverad med lättvispad grädde och sylt på skogshallon är det en perfekt höstefterrätt.

5 l mjölk (3%)
1 dl vetemjöl
2 msk ostlöpe

1 1/2 dl socker
75 g sötmandel
3 bittermandlar
5 ägg
3 dl grädde

Mät upp vetemjölet i en skål och vispa ut mjölet i ett par deciliter av mjölken. Värm resterande mjölk i en stor kastrull till 37 grader. Lyft av kastrullen från värmen och rör ner mjölredningen och ostlöpen. Lägg på ett lock och låt kastrullen stå ca 30-45 minuter.

Skålla och skala under tiden mandeln och rosta den gärna lätt i ugnen. Hacka mandeln och riv bittermandeln.

Efter cirka 30 minuter har mjölken stelnat till ett sammanhängande koagel. Skär ostmassan med en lång kniv i ett rutmönster eller vispa sönder den med tex en ballongvisp. På bilden ser man hur vasslen börjar tränga fram.


Låt kastrullen stå ytterligare några minuter så att vasslen separerar från ostmassan. Lyft över ostmassan i en silduk eller en tät sil och låt vasslen rinna av. Det bör bli ca 1,2 kg avrunnen ostmassa.


Knäck ner äggen i en rymlig skål och tillsätt socker och grädde. Vispa samman äggsmeten och rör i mandel, bittermandel och ostmassan. Fördela smeten i smorda formar och grädda i 175 grader tills ostkakan har stannat. Det borde ta ca 45-60 minuter beroende på formens storlek.



Servera ljum med lättvispad grädde och god sylt. Skulle det bli något över går det utmärkt att förpassa till frysen.

Om äpplen och tidsbrist

Filippa

Ibland räcker inte tiden till hur mycket man än försöker. Således är plommonsäsongen passerad innan jag hunnit publicera ett enda recept. De två plommonkakor jag tänkt skriva om är sedan länge uppätna. Svampplockning, bärplockning, grönsaksskörd, sylta, safta, torka och frysa in, på hösten finns inget utrymme för lugna TV-kvällar eller bloggning.

Senaste tidens projekt, förutom att lägga nytt tak på vår ”oslipade diamant”, har varit omhändertagande av 500 kg äpplen som regnat som manna från himlen den senaste tiden. Jag har alltid suckat över människor som klagar över gamla äppelträd som dräller äpplen i hela trädgården och gnäller över lyxproblem som vad man ska göra av dem. Ge dem till mig har varit mitt givna svar.

Min förståelse för dessa människor har helt klart ökat den senaste tiden. Eftersom mina två mellannamn är samla och spara, skär det i hjärtat att på allvar inse att det faktiskt inte går att ta hand om alla äpplen som de gamla äppelträden producerar. Senaste tiden har kalkyler tagits fram på hur många liter äppelmos två personer egentligen kan äta på ett år (förutom donationer till familj och snälla kollegor förstås), 15, 50, 100? Hur många extra frysboxar kommer att behövas för att inrymma alla äppelprodukter?

Har du köksmaskin med passertillsats är mostillverkning i vilket fall ett rationellt sätt att ta hand om stora mängder (fall) frukt. Dessutom är användningsområdet obegränsat då moset passar lika bra på frukostfilen eller gröten som till pajer, kakor och tårtfyllningar. Gör man ett mycket lättsockrat mos passar det till fläskstek, i pumpa- eller linssoppa eller till de flesta rätter där man vill ha en fyllig fruktighet och ett uns sötma. Något säger mig att det kommer bli många sådana rätter framöver...

Förslag på namn?

Äppelmos

3 kg äpplen
2 dl vatten
1-2 dl socker per liter mos
1 krm askorbinsyra per liter mos

Smaksättning

1 skårad vaniljstång eller
2 kanelstänger eller
5-10 nejlikor eller
rivet skal och saft av 1-2 citroner

Skölj äpplena och skär bort blomfästet, kvisten och eventuella fula eller stötta delar. Skär äpplet i bitar. Ju mindre bitar desto snabbare kokning men att dela ett äpple i ca 8 bitar brukar bli lagom. Lägg bitarna i en kastrull med vatten tillsammans med eventuell smaksättning och koka försiktigt under lock tills äppelbitarna börjar mjukna. Rör då och då i botten av kastrullen så att äpplena inte bränner fast.

Fiska upp eventuell vaniljstång/kanelstång/nejlikor ur kastrullen och passera äpplena i hushållsmaskin (eller passervagga). Häll tillbaka moset i den ursköljda kastrullen, tillsätt sockret och låt koka upp. Tillsätt askorbinsyran utrörd i lite äppelmos till kastrullen (gör att moset inte mörknar) och häll upp på burkar eller frysaskar.

Lättsockrat äppelmos håller sig inte så länge i kylen, så har man stor skörd passar det bäst att frysa moset. Vill man förlänga hållbarheten i kylen en aning går det bra att tillsätta 1 krm natriumbensoat per liter mos efter moset är färdigt. Rör ut natriumbensoaten i lite äppelmos innan det tillsätts till resten av kastrullen.

Stressfri matlagning

Före...

Jag älskar den här sortens mat. Några minuters skalande och hackande och så in i ugnen. Efter en timma har man belönas med en komplett middag och dessutom hunnit läsa tidningen och måla naglarna däremellan.

Jag åt den här rätten hos mina föräldrar för en tid sedan och längtade efter att få prova själv hemma. Jag tror att de ursprungligen hittat receptet i Anna Bergenströms Under valnötsträdet, men receptet nedan är mer av en skiss med fritt utrymme för egna tolkningar. Följ inte receptet slaviskt utan använd grönsaker efter säsong och tycke.

Låt dig inte luras av de ganska enkla ingredienserna. I ugnen sker ren magi och slutresultatet blir saftig bräserad kyckling, ugnsstekta grönsaker och en sås som långsamt fått koka ihop och smakar av vin, örter, vitlök och oliver.

Kyckling och grönsaker i vitvinssky
4 port

800 g kycklinglårfilé
8 potatisar
3 morötter
1 zucchini
1 paprika
3 färska lökar
6 vitlöksklyftor
1 1/2 dl goda oliver
2 1/2 dl vitt vin (jag tog rosé)
rosmarin och timjan
olivolja
salt och peppar

Värm ugnen till 225 grader. Skala potatisen och skär i halvor. Skala morötterna och skär i stavar. Klyfta löken och skär zucchini och paprika i grova bitar. Skala vitlöksklyftorna och kärna ur oliverna (om de har kärnor).

Lägg kycklingen, grönsakerna, vitlöken och oliverna i en stor ugnslångpanna och salta och peppra riklig ovanpå. Strö på rosmarin och timjan, ringla över lite olivolja och häll i vinet. Sätt in långpannan i ugnen ca 50-60 minuter. Toppa eventuellt med mer färska örter innan servering.

Efter...

På svamping

En strålande sensommardag är en tur i svampskogen svårslagen. Svampplockning adderar onekligen ytterligare en dimension till matinsamlandet - jakten. Har svamparna kommit än och har, ve och fasa, någon annan hunnit dit först? Kommer någon raritet dyka upp på turen?

Ovissheten vad man kommer att snubbla över är absolut en del av tjusningen, speciellt om det är nya jaktmarker som utforskas.

Herr kantarell

Mandelkremlor

Ätligt?

Jag har plockat svamp så länge jag kan minnas men är absolut ingen expert. Några smarta tips kan jag dock bidra med:

- Ta med matsäck. Svampturer tenderar alltid att bli längre än beräknat och det är jättemysigt att ta fram lite fika när humöret börjar dala.
- Plocka svamp i korg. Hopmosade svampar på botten av en plastpåse gör ingen glad.
- Grovrensa svampen på plats. Svamparna kommer annars smutsa ner varandra och vem vill sitta längre än nödvändigt vid köksbordet med borsten.
- Plocka aldrig något du inte är absolut säker på. En självklarhet egentligen men det är svårt att låta bli när man hittar något nytt och vill prova.
- Plocka inte mer än vad du orkar ta hand om. Hrm, det gäller kanske bara mig, men jag tenderar att blir som ett barn på julafton i svampskogen och kan inte hejda mig. Vid finrensningen i köket lovar jag att aldrig mer plocka svamp... på en vecka i alla fall.

Vissa svampar passar bäst att förvälla: kantarell och taggsvamp till exempel, medan soppar vinner på att torkas. Torkad svamp håller dessutom, till skillnad mot den frysta, nästan hur länge som helst.

Karljohan är bäst som liten

Ända sedan jag läste om sillkremlor i en svampbok har jag fascinerats av tanken på en svamp som smakar skaldjur. Det gick verkligen inte ihop i mitt huvud. Det ivriga letandet för att finna den tog sig dock vissa bisarra uttryck. Svampens viktigaste kännetecken, förutom att vara en mildsmakande kremla, är en distinkt doft av sillake. Dessutom är den tyvärr inte så vanlig på mina breddgrader, så många många kremlor har skrapats, smakats och framför allt sniffats på.

Förväntningarna var minst sagt upptrissade när de första sillkremlorna hittats och skulle avsmakas, men de visade sig smaka ljuvligt. En finstämd skaldjurssmak som påminde om krabba. Har du turen att hitta några föreslår jag att du dillstuvar dem och äter på rostat surdegsbröd, till fisk eller till en omelett.

Mandelkremla, kantkremla, vinkremla, tegelkremla och... sillkremla

Dillstuvad sillkremla

1 liter sillkremla
3 msk smör
2 msk mjöl
1/2 dl vitt vin
3 dl gräddmjölk
salt och peppar
1 stor knippa dill

Rensa och skär svampen i bitar och lägg i en kastrull. Låt svampen puttra i sitt eget spad tills det har kokat in. Tillsätt smöret och bryn svampen lätt. Pudra över mjölet och vispa ner gräddmjölk och vin och smaka av med salt och peppar. Låt stuvningen puttra ca en kvart. Rör ner rikligt med finhackad dill innan servering.

Björnbärsbakelser

Mmmm det här var smaskigt! Luftlätta petit choux-bakelser fyllda med vaniljkräm smaksatt med lite citruslikör och så en driva färska björnbär på toppen. Snåla inte på antalet bakelser, de är så små att det lätt slinker ner en 2-3 stycken av bara farten.

Enda svårigheten med den här desserten är möjligtvis införskaffande av björnbär, åtminstone om du plockar dem själv. För mig som kommer från djupaste Värmlandsskogen var björnbärsplockning en ny företeelse när jag flyttade till sydligare breddgrader och jag var helt klart oförberedd på vidden av björnbärsbuskarnas ondskefullhet...


Iklädd tunna sommarbyxor och gympaskor och med en liten hink i handen gick färden mot björnbärssnåren, här skulle det plockas. Det visade sig snabbt att björnbärsbuskar inte bara har taggar, ånej de har hullingar. Till skillnad från de snälla skogshallonen som jag var van att plocka satt inte hullingarna bara på stjälkarna, utan dessutom på bladen. Efter att omsorgsfull vikt undan grenar och klivit in i snåret (där de största bären alltid finns) hoppade grenarna upp likt gubben i lådan bakom mig och bildade en fullkomligt ogenomtränglig mur.

Snabbt konstaterades att tunna somarbyxor och gympaskor borde ha ersatts av ett skinnställ, eller troligtvis en rustning. Efter ett tag satt jag fast. De små hullingarna hade kilat sig in i båda tröjärmarna, i byxbenen, i huden och uttåget blev minst sagt en smärtsam upplevelse. Trots att jag fortfarande inte kommit på något smart sätt att undvika detta, utgör de glänsande svarta bären en sådan oemotståndlig lockelse att det är värt varenda rispa. Naturligtvis emottages tips på smärtfri björnbärsplockning mycket tacksamt!

Björnbärsbakelser

Receptet på Petit chouxsmeten kommer från Tartelettes vackra blogg och vaniljkrämen är modifierad efter recept av dessertmästaren Jan Hedh.

Vaniljkräm
250 g mjölk
1/2 vaniljstång
3 äggulor (60 g)
115 g socker
20 g majzena
10 g osaltat smör
1-2 msk citruslikör
1 dl grädde

Petit choux
85 g vetemjöl
75 g vattem
75 g mjölk
65 g smör
3 ägg
1 tsk socker
1 nypa salt

1/2 l björnbär
florsocker

Börja med vaniljkrämen. Koka upp mjölk och skårad vaniljstång. Ställ kastrullen åt sidan med lock på och låt vaniljstången dra ca 10 minuter. Vispa samman äggulor, socker och majzena i en tjockbottnad kastrull. Slå den varma mjölken över äggsmeten under vispning. Sätt kastrullen på spisen och låt krämen sjuda tills den tjocknar. Ta genast av karstrullen från värmen och vispa i smöret. Kyl krämen så snabbt som möjligt, gärna i vattenbad. Plasta och ställ in i kylen.

Till petit chouxsmeten kokas vatten, mjölk, smör, socker och salt upp i en tjockbottnad kastrull. Vispa ner mjölet och fortsätt vispa med kastrullen kvar på spisen tills smeten släpper från kastrullen och är blank och smidig. Låt smeten svalna några minuter så att inte äggen koagulerar när de vispas i.

Knäck i äggen ett i sänder och vispa kraftigt mellan varje ägg. Det går bra att hjälpa till med elvispen också. Häll smeten i en spritspåse och spritsa ut ganska stora bollar, ca 16 st och grädda i 225 grader ca 20-25 minuter. Öppna inte ugnsluckan under första delen av gräddningen och låt bakverken gräddas klart innan de tas ut för att undvika att de sjunker samman. Låt svalna på galler.

Vispa ner citruslikör i vaniljkrämen och vispa grädden och vänd ner den i krämen. Klyv petit chouxerna i två halvor.



Fyll med rikligt med vaniljkräm och toppa med några fina björnbär. Lägg tillbaka locket ovanpå björnbären.



Pudra florsocker på toppen av bakelserna och servera genast.

Om vägen till egna grönsaker

Det gläder en sann ekorrsjäl när hösten kommer och kyl, frys och skafferi kan fyllas till brädden av ätbara ting. En tur till landet resulterade i mängder av härliga grönsaker, svamp, björnbär och några surdegsbröd förstås.

Vaxbönor, gröna bönor, rödskalig Cherie och Amandine

Det är ett fullkomligt mysterium varför vissa grönsaker snällt tittar upp ur jorden och växer så det knakar vissa år, medan de envist vägrar att överhuvudtaget gro andra år. Alla som har detta som levebröd har min djupaste respekt. Jag hade varit ett totalt nervvrak om jag tvingats fundera på torka, hagelstormar, skadedjur och annat utom kontroll.

Nero di Toscana eller Palmkål

Sommarsquash

Det har milt uttryckt inte varit en helt spikrak väg fram till grönsakerna ovan. Det första problemet vi träffade på som odlingsnoviser var torka. En lovande och prunkande grönsaksträdgård övergavs för en tids rekreation och återfanns fyra soliga veckor senare i ett miserabelt skick. Vad göra? I enlighet med det kända ordspråket "allt går att lösa med fler prylar" införskaffades en bevattningsanläggning som visade sig vara ett jättekul vuxenlego med små spridare och droppkranar i mängder.

Problemet var löst och nästa års odlingssäsong skulle allt bli perfekt! Därefter kom... sniglarna. Dessa förhatliga varelser som invaderat hela södra delen av landet frodades i våra nu ständigt fuktiga odlingsbassänger. Vad göra? I enlighet med tidigare nämnt ordspråket inhandlades tryckimpregnerat virke, rostfri tråd, transformator mm. Efter en tids snickrande fanns elstängslet på plats. De slemmiga krypen dog som flugor (eller elektrifierade sniglar) vid kontakt med de två trådarna och sällan har sådan glädje över döda slemblobbar skådats.

Året därefter blev min romantiserade bild av skogens djur något tillplattad när vi fick stifta bekantskap med... haren. Varför ska man som hare tvingas äta gräs, blad och annat som naturen har att erbjuda när det mitt framför nosen finns en buffé av späda salladsskott och läckra kålväxter. Suck, vad göra? Här uppmanas till en stunds eftertanke. I min framtidsvision såg jag en tomt som i ren desperation inhägnats med Jurassic Park-staket. Nej, här är det dags att sluta fred och hoppas att grönsakerna räcker till oss, haren, rådjuren, kålfjärilarna och alla-andra-som äter-upp-våra-grönsaker. Vi får ju trots allt alltid potatis i alla fall.

Vaxbönor med rostade hasselnötter

Vaxbönor och gröna bönor tillhör de grönsaker som verkligen vinner på att ätas riktigt färska. Har du förmånen att odla egna är detta en perfekt förrätt.

2 port
2 stora nävar vaxbönor eller gröna bönor
1/2 dl hasselnötter
1 klick smör
salt
ev hasselnötsolja

Sätt ugnen på 200 grader och rosta hasselnötterna tills skalet börjar spricka och de fått en gyllenbrun färg. Passa noga, det tar inte många minuter. Låt nötterna svalna en aning och gnugga av så mycket skal som möjligt med handflatorna. Grovhacka nötterna.

Skölj bönorna och skär av stjälkfästet. Koka i lättsaltat vatten tills de är nätt och jämnt mjuka. Lägg upp på varma tallrikar och lägg på en klick smör. Ringla eventuellt lite hasselnötsolja över bönorna, strö över nötter och lite flingsalt. Ät genast.